Blockaden mot Berns salonger 1

Blockaden mot Berns salonger 2

Ny föredragsserie med fokus på papperslöshet och europeisk flyktingpolitik

1. Europeisk asylrätt - politik och juridik som utestänger
Av Asylgruppen Lund

En introduktion till EU’s gemensamma asylpolitik och dess påverkan på den svenska asylrättens praktik. Här förklaras sambanden mellan militär gränsbevakning, massutvisningar och ett systematiskt frihetsberövande av människor. Med vilka metoder hålls människor utanför systemet och vilka är harmoniseringens våldsamma konsekvenser för flyktingar i Europa? (På svenska)

Onsdag 1/12, Kl 16.30-18.00
Pufendorfsalen, Juridicum

2. The Law and Politics of Undocumented Migration
With Markus Gunneflo and Niklas Selberg, doctoral students.

The seminar addresses how law and politics condition the situation that undocumented migrants find themselves in and, more importantly, how this conditioning might be undone by the political struggle of the undocumented migrants themselves. (In english)

Recommended reading before this seminar:
“Discourse or Merely Noise? Regarding the Disagreement on Undocumented Migrants”.
Find it on ELIN or email vansterjuristernalund@gmail.com for a free copy.

Onsdag 15/12, Kl 16.30-18.00
Seminarierummet, Juridicum

Här är två filmer som SAC har gjort om blockaden mot Berns salonger:

Blockaden mot Berns salonger 1

Blockaden mot Berns salonger 2

“Vad kan den kritiske juristen göra?”

Samhällskritiska jurister hamnar ofta i ett allmänt tillstånd av antipati i förhållande till rätten. Vad kan vi göra när juridiken och rättsvetenskapen framstår som politiskt hopplösa och intellektuellt underutvecklade projekt?

Ska vi som kritiska jurister alltid söka oss till andra discipliner för att förstå rätten och rättsvetenskapen? Var hämtar vi inspiration för att behålla ett glödande intresse för juridiken?

Vi ska under tisdagskvällens samtal undersöka möjligheterna att förhålla sig annorlunda till juridik.

18.00 tisdag kväll i Telarissalen i Juridicumhuset.
Ta med dig dina vänner och kom!

Klicka dig vidare till FRÅGOR OCH SVAR!

Juridiska Föreningen bör ta avstånd från rasism!

Nyligen arrangerades JiA-dagarna (juristernas arbetsmarknadsdagar) av Juridiska Föreningen (JF) i Lund. Till årets paneldebatt om “brott, straff och rättvisa” valde man att bjuda in Eric Almqvist i egenskap av Sverigedemokrat.

Sverigedemokraterna har - likt ett gäng andra rasistiska och nazistiska organisationer såsom Bevara Sverige Svenskt, Nordiska Rikspartiet och NationalSocialistiska Förbundet (numera Folkfronten) - en främlingsfientlig värdegrund och en politik som baseras på renodlad islamofobi och rasism.

Vi är många som önskar oss en värld utan rasism men det är trots allt en principiell rättighet att ha dylika värderingar eller verka för dess spridande i ett politiskt parti. Däremot finns ingen skyldighet för oss andra att lyssna på eller understödja den sortens organisationer. Det är förståeligt att tidningspressen tyngs av etiska dilemman kring detta men en studentkår kan helt fritt välja vem de låter tala inför sina medlemmar, baserat på egna värderingar och respektive branschetik. En studierelaterad debatt med samhällspolitisk ton går inte att i yttranderättshänseende likställa med en partipolitisk debatt. Sverigedemokraterna lindar visserligen in sina kriminalpolitiska åsikter i mindre uppenbara formuleringar om “skötsamma medborgare” och “brottsoffertrygghet” men det krävs inte mycket analytisk förmåga för att se igenom deras demagogi och ta fasta på de grundläggande främlingsfientliga värderingarna.

Under debatten tilläts Almqvist - som enda inbjuden politiker - att komma till tals jämte den juridiska expertisen på ämnet trots att hans enda kvalifikation på området är en kontroversiell åsikt i sakfrågan. Åsikten i sin tur är kontroversiell - och ett dragplåster - just på grund av partiets ideologi. Almqvist är islamofob och JiA-arrangörerna kan ha valt att bjuda in honom just därför. Den hårda hållningen i fängelsestraff-frågan kunde mycket väl representerats av andra debattörer som inte nödvändigsvis även varit islamofober och rasister. Vi anser därför att det var omotiverat att bjuda in Almqvist. Arrangörerna har genom ett omdömeslöst agerande främjat SD’s opinionsbildning. Juridiska Föreningen är vår kår och ska inte vara en arena för politiska utspel.

I frågan om vad som är politiskt vänder vår kår dessutom gärna kappan efter vinden; JF’s styrelse tycker exempelvis att det är “för politiskt” att driva studenternas jämställdhetsarbete inom Juridicum i ett eget kår-utskott. Därför har vi just nu inget Jämstäldhetsutskott. Samtidiget ser man inget politiskt i att ge gratisreklam till ett parti med nynazistiska influenser genom medverkan på ett event som arrangeras för och av JF’s medlemmar. Främlingsfientlighet är politiskt kontroversiellt och odemokratiskt. Jämställdhet är en grundlagsstadgad strävan och ett allmänt mål för såväl Sverige som Lunds Universitet. Hur kan man vilja sticka ut hakan för främjande av rasisters mediasynlighet men inte för studenters rätt till jämställdhet?

Den springande punkten är att det är skillnad på att låta rasistiska partier och “vanliga” partier yttra sig; det krävs civilkurage för att göra den åtskillnaden. Dessvärre verkar de aktiva i vår kår ovilliga eller oförmögna till detta. JF representerar oss medlemmar; de ansvarar för vårt anseende som jurister och som studenter. Vårt kommande yrkesliv bygger på principer om människors lika värde; en grundläggande strävan mot ett jämlikt och tolerant samhälle. Då JiA-dagarna finansieras med medlemmarnas pengar och hålls i vårt namn kan vi bara beklaga att de aktiva gör ett medvetet och fegt val som får studenterna på Juridicum att framstå som likgiltiga inför rasism.

Vi vill uppmuntra alla studenter i Lund att inte acceptera rasism (direkt eller indirekt) i sina studentorganisationer! Att aktivt motarbeta rasism i alla former och uttryck är att behålla hoppet om ett jämlikt samhälle. Vi önskar oss en stridbar kår som kämpar mot rasism, intolerans och främlingsfientlighet!.

Vänsterjuristerna Lund

PRESSMEDDELANDE

25 februari, 2009.

Vänsterjuristerna Lund har med anledning av husockupationerna i Lund och Malmö förra hösten granskat kommunens agerande i samband med de plötsliga rivningarna av de hus som ockuperades. Utredningen visar att Lunds kommun bland annat har agerat maktfullkomligt.

Rättsutredning av rivningen av det ockuperade huset på Kävlingev. 51 (Smultronstället)

Vid trettontiden den 4 november 2008 revs det så kallade Smultronstället – bostadshuset på Kävlingevägen 51 i Lund – efter drygt tre veckors ockupation. Ett par timmar tidigare hade huset stormats av polis och sex personer greps i samband med detta misstänkta för grovt olaga intrång. Händelseförloppet är vid det här laget allmänt känt och kommunens agerande har redan diskuterats i media men det rättsligt korrekta i det har fortfarande inte ifrågasatts. Detta trots att en undersökning av gången i rivningslovsärendet som föregick rivningen snabbt visar på allvarliga brister.

Fastigheten Nöbbelöv 2:4 där huset låg ägs av det kommunalägda företaget Lundafastigheter. Samma morgon som Smultronstället revs lämnade representanter för företaget in en ansökan om rivningslov. Samtidigt lämnade en representant för kommunen in en rivningsanmälan.
Båda godkändes inom loppet av ett par timmar. Enligt den lag som reglerar rivningar och nybyggnationer (plan- och bygglagen, nedan förkortat till PBL) krävs för hus som Smultronstället vilka är belägna inom detaljplanerat område att rivningsbeslut och rivningsanmälan godkänns innan rivningsarbetet får påbörjas. Dessutom måste man i normalfallet vänta minst tre veckor från det att rivningsanmälan godkänts med att vidta några åtgärder. Det finns en möjlighet för Byggnadsnämnden att ge dispens vilket innebär att arbetet kan få påbörjas tidigare än så men undantag skall endast göras i okomplicerade fall. Som exempel kan nämnas att det normalt inte skall ske ens vid rivning av ett förråd. Det är alltså tydligt att bostadshus inte omfattas av undantaget.

Treveckorsfristen är enligt Boverkets föreskrifter till för att säkerställa att ‘byggnadsnämnden skall kunna hinna få en bild av kontrollbehovet i projektet och ta ställning till om rivningsplan och kvalitetsansvarig behövs’. Kontrollbehovet beror på hur stora risker rivningen innebär för miljö samt för de personer som ska utföra rivningen. Om det anses nödvändigt med en rivningsplan skall den redogöra för vilka miljöfarliga byggnadsmaterial som kan tänkas förekomma i byggnaden och hur man ska hantera rivningen för att dessa inte skall orsaka någon större skada på miljön. Utöver detta krävs även en redogörelse för hur kraven på arbetsmiljön skall tillgodoses då det är centralt att de som utför rivningen inte utsätts för risker under rivningsarbetet. Till exempel är det viktigt att ange vilka säkerhetsåtgärder som kommer att vidtas för att undvika att rivningsarbetarna exponeras för asbest och andra hälsofarliga byggnadsmaterial.

Den rivningsplan som Lundafastigheter lämnat in tillsammans med rivningsanmälan innehåller mycket knapphändiga uppgifter och uppfyller endast det minimikrav som ställs för att den över huvud taget skall kunna behandlas. Ingen miljöbesiktning tycks ha förekommit på plats och uppgifterna som rör eventuell förekomst av miljöfarliga material är närmast standardiserade då de endast nämner asbest och bly, material som regelmässigt förekommer i hus byggda på 50-talet. Det är uteslutet att ett så bristfälligt material kan ha gett en tillräckligt klar bild av de eventuella risker som kunde ha varit förknippade med rivningen för att rivningsanmälan skulle kunna godkännas. Visserligen anges inte uttryckligen i lagtexten hur omfattande beslutsunderlaget måste vara i varje enskilt fall men byggnadsnämnden har i detta fall handlat i strid med såväl Boverkets rekommendationer och sin egen praxis. Till exempel har treveckorsfristen respekterats i samtliga fem ärenden om rivningslov av samma karaktär som föregick det aktuella fallet, även i de fall som det rört sig om betydligt enklare åtgärder än rivningen av Smultronstället. I dessa fall har alltså byggnadsnämnden följt Boverkets rekommendationer. Utöver detta kan även nämnas att ett beslut om rivningslov vinner laga kraft först efter tre veckor. Under denna tid kan beslutet överklagas och varje rivningsåtgärd som sker innan laga kraft inträtt är i egentlig mening otillåten. Kommunen valde alltså genom att riva huset samma dag som beslutet togs att beröva eventuella berörda parter möjligheten att överklaga beslutet.

Det anmärkningsvärda i detta fall är dock inte att enskilda tjänstemän på stadsbyggnadskontoret har godkänt en bristfällig ansökan om rivningslov och en likaledes bristfällig rivningsanmälan. Det är inte heller att en process som normalt sett tar flera veckor har kortats ned till ett par timmar eller att kommunen rivit huset trots att laga kraft ej inträtt. Det är i stället att samtliga personer som varit involverade – såväl sökande som de som behandlat ansökan – har medgett att det förekommit påtryckningar från kommunens sida för att snabba på processen. Det uttryckliga motivet till detta var att kommunen “ville undvika opinionsbildning kring ärendet”. Samtliga beslut som tas inom kommunen blir offentliga, något som sker just för att kommunens invånare skall ha insyn i de styrandes agerande och ges möjlighet att klandra dem om besluten är felaktiga. För att hindra detta har alltså företrädare för kommunala Lundafastigheter krävt att rivningsärendet skall behandlas så snabbt som det över huvud taget är möjligt av tjänstemän som även de är anställda av en kommunal nämnd. Man har medvetet valt att sätta regler som är till för att skydda miljö och arbetsmiljö åt sidan för att undvika att kommunens hantering av Smultronstället utsattes för kritik. Det är uteslutet att ett godkännande av den undermåliga ansökan och rivningsanmälan hade getts om inte kommunen hade varit såväl sökande som beslutsfattande organ. Genom detta agerande har kommunen brutit mot likabehandlingsprincipen. Den innebär att kommunen ska hantera alla inkomna ärenden lika, utan sk “gräddfiler”. Det finns alltså ett förbud mot särbehandling som gäller både kommunala och privata företag.

Det är möjligt att rivningen faktiskt inte innebar några risker för arbetande på platsen eller miljö. Det är också i allra högsta grad sannolikt att kommunen hade fått riva huset oavsett om påtryckningar hade förekommit eller ej. Förmodligen kommer även kommunens planer på nybyggnation i området att genomföras även om det kommer att dröja några år innan den nya detaljplan som krävs för att möjliggöra dessa kan antas. Huset hade alltså antagligen inte kunnat stå kvar i mer än två till tre år innan det blev nödvändigt att ta ställning till en rivning. Det går dock inte att bortse från det maktfullkomliga i kommunens agerande. Oavsett om de beslutande tjänstemännens agerande styrdes av lojalitet gentemot arbetsgivaren eller av mer eller mindre uttalat tvång är följden ändå densamma. De valde att godkänna Lundafastigheters ansökan i strid med PBL och att därigenom bortse från de eventuella risker som detta kunde medföra för personer som befann sig på platsen vid rivningen samt för miljön. Allt detta för att skydda kommunen från de protester som kunnat bli följden om ärendet behandlats i enlighet med gällande lag och övriga föreskrifter och tillåtits ta den tid som egentligen hade krävts.

PRESSMEDDELANDE

Föreningen Vänsterjuristerna vill härmed meddela att,

En JO-anmälan har gjorts mot polismyndigheten i Skåne län med anledning av att ett antal personer som greps för olaga intrång i samband med ockupationen av huset “Tåget” i Malmö förvägrades förhörsvittnen under polisförhör.
Det var den 18e november som polisen stormade “Tåget” och grep de personer som befann sig i huset, misstänkta för olaga intrång. I samband med detta kontaktades Vänsterjuristerna Lund. Ett antal personer anmälde sig som frivilliga att agera förhörsvittnen. De personerna var ojäviga. De hade dessutom juridisk kompetens, något som inte är fastställt att det är nödvändigt att ha men talar till de anmälda förhörsvittnenas fördel. Vissa eller alla av de gripna krävde att ett förhörsvittne skulle närvara under de polisförhör som genomfördes. I och med den lagändring som trätt i kraft i rättegångsbalken kapitel 23 §10 har alla som förhörs av polis rätt till ett sådant vittne, om det finns personer som är villiga att ställa upp. Detta för att garantera rättssäkerhet i samband med förhör. Polisen erbjöd istället de anhållna att anställda hos polisen kunde agera förhörsvittnen. Detta går rakt emot syftet med bestämmelsen. Genom detta agerande förvägrades de gripna sina lagstadgade rättigheter.
I sammanhanget kan även anmärkas att ingen av de tilltalade fick advokat eftersom straffskalan inte medgav offentligt biträde, vilket lämnade de gripna i en än mer utsatt position.

(RB 23:10)

10 § Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra-sjätte styckena, vem som får närvara vid förhör.
Vid förhör ska såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne närvara.
Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen och biträdet svarar mot de krav som ställs på försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket.
Den misstänkte och hans eller hennes försvarare har rätt att närvara vid förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 § andra stycket. Vid andra förhör får försvararen närvara, om det kan ske utan men för utredningen.
Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen.
Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.
Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit vid förhör inte får uppenbaras.

Föredrag om åtalet mot Malmö26 och diskussion om det legala utrymmet för fackliga stridsåtgärder.

Föredraget hålls torsdagen 30 oktober kl 18.00 i Pufendorf-salen (i gamla tryckeriet, mittemot juridicum)

Det politiserade åtalet mot de 26 strejkvakterna aktualiserar en principiellt viktig gränsdragning mellan arbetsrätt och straffrätt. Innebär en kriminalisering av fackliga stridsåtgärder en nedmontering av den svenska modellen?

Två lokala advokater med straffrätts- resp. arbetsrättsbakgrund leder ut rättsläget. Deltar gör även fackliga företrädare för Malmö26.

Vad är Malmö26? Läs mer på deras hemsida om bakgrunden till åtalet mot strejkvakterna!