Nedan följer en kort redogörelse för tolkning av och rättspraxis kring brottet “Ohörsamhet mot ordningsmakten”.

“Ohörsamhet mot ordningsmakten” regleras i Brottsbalken kap 16 kap. 3 §. Kapitel 16 bär rubriken “Om brott mot allmän ordning” och innehåller brott som “upplopp”, “våldsamt upplopp” och “uppvigling”.

16 kap. 3 § Brottsbalken lyder:

“Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.”

För att begå “ohörsamhet mot ordningsmakten” krävs att en person i (1) “folksamling”, (2) “deltar i denna folksamling”, att denna folksamling (3) “stör allmän ordning” och att denna deltagare (4) “underlåtit efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befattning”.

Dessa kriterier kommenteras nedan närmare var för sig.

(1) Med “folksamling” avses i princip varje sammanslutning av fler än bara några stycken personer. I ett rättsfall från 2005 befanns 20 ungdomar som stod stilla utanför en porrbutik utgöra en “folksamling”. Det är dock klart att folksamlingar med än mindre deltagarantal kan anses utgöra folksamling.

(2) Att “deltaga i folksamling” förstås troligen som att bidra till folksamlingens verksamhet. Att bara passera igenom en folksamling, som förbipasserande, kan troligen inte anses som deltagande, men den som kvardröjer i folksamlingen eller på något sätt bidrar till folksamlingens verksamhet (t.ex. blockerar något, högljutt protesterar eller på annat sätt framför budskap) kan troligen anses “deltaga i folksamling”.

(3) Att folksamlingen ska “störa allmän ordning” är troligen en av de punkter i brottsstadgandet som åklagaren oftast har svårast att visa. Att föra oväsen, t.ex. genom slagord eller busvisslingar, anses vara störande av allmän ordning (enligt prop.). Att 200 pers. närvarar på en icke-inhängnad vägarbetsplats för att omöjliggöra vägarbete innebär att folksamlingen stör den allmänna ordningen (enligt NJA 1989 s. 308). Då tjugotalet personer under tystnad, stillaståendes, utan att fysiskt blockera personers tillträde till den porraffär de blockerade ansågs folksamlingen störa den allmänna ordningen (RH 2005:30). Sammanfattningsvis går alltså att säga att ribban är satt ytterst låg vad gäller folksamlingars “störande av allmän ordning”.

(4) Att en person “underlåtit att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befattning” innebär att en deltagare i folksamlingen inte följer polismans befallning, som t.ex. “backa”, “gå härifrån”, “skingra er”. För att ansvar ska kunna ådömas måste alltså folksamlingen anses “störa den allmänna ordningen” innan det att befallningen meddelas. Att en folksamling anses vara störande efter det att polisen meddelat en befallning räcker alltså inte. Vidare ligger det i sakens natur att polis faktiskt måste meddela befallningen, alltså ropa ut den eller på annat sätt meddela befallningen (t.ex. genom tecken). Det måste också vara praktiskt möjligt för deltagaren i folksamlingen att uppfatta/förstå meddelandet. Högljudda omgivningar i vilka befallningar inte hörs eller flertalet motstridiga befallningar från polis kan troligen således inte anses leda till ansvar. Det ligger dessutom troligen i sakens natur att den ordningsbevarande befallningen rent praktiskt ska vara möjlig för personen att åtlyda - som exempel är det ytterst svårt för en person som fastkläms mellan polis och folksamling och faktiskt “backa” eller “lämna platsen”.

Enligt Brottsbalken kap 25 § 2 är det minsta antal dagsböter som kan utdömas 30 st, och det högsta antal är 150 st. En dagsbots minsta storlek är 50 kr, medan dess största storlek är 1000 kr. Antal dagsböter varierar beroende på hur strängt rätten väljer att bedöma själva brottet, medan storleken på dagsböter varierar utifrån den dömdas ekonomiska situation - vilket betyder att dagsböter för rika personer är större än för fattiga personer.
Vid särskilda skäl (t.ex. vid mycket fattiga personer, som hemlösa personer helt utan inkomst till följd av handikapp eller liknande) kan dagsböters storlek minskas ännu mer, även under 50 kr, om detta framstår som skäligt (jämkning). Den minsta summa som utdömda dagsböter kan uppgå till är dock alltid 750 kr (alltså även om särskilda skäl föreligger för att nedsätta (jämka) dagsböters storlek).

I den sparsamma rättspraxis (2 fall) som finns från Högsta Domstolen gällande “ohörsamhet mot ordningsmakten” har 30-40 dagsböter utdömts.