Tårgas - när och hur?

Enligt Vapenlagen (1996:67) är användandet av tårgas att jämställa med att använda ett skjutvapen VapL 3 § p.e.

Inledningsvis är det viktigt att veta att polisen alla ingripanden skall beakta proportionalitetsprincipen vilken innebär att allt tvång polisen utövar bara skall ske i den form och utsträckning som behövs för at det avsedda resultatet skall uppnås enligt 10 §. Om det därför räcker att lyfta eller släpa bort personer som vägrar flytta på sig får inte polisen använda batongen. Polisen får bara använda våld i de situationer som räknas upp i 10 §. En av dessa situationer är då polisen möts med våld eller hot om våld. Dock finns det en ganska stor slasktratt i 10 § 7 p. som säger att polisen får använda våld om det är oundgängligt för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållanden.

I enlighet med prop. principen får alltså polisen använda tårgas om det är en allvarlig situation och då andra åtgärder inte räcker till. Föreskrifter om tårgas finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter 2000:70, FAP 104-3. Dessa utgör dock bara allmänna råd. Där står bland annat att *Tårgas bör användas bara om mildare tvång bedömts som otillräckligt och det med hänsyn till uppgiften kan anses försvarligt att använda tårgas*

Polisen skall också ta särskild hänsyn till astmatiker och vara ännu försiktigare om de sprejar tårgasen i ett slutet utrymme, typ rum. Enligt 23 § PolL sak också polisen föra ett detaljerat protokoll vid ingripanden med tårgas. Dessa protokoll skall bland annat innehålla uppgifter om vilken polis som fattat beslutet om ingripandet med tårgas och skälen till beslutet.

Att tex skjuta tårgas rakt in i en fullsatt tågvagn eller buss eller hus är inte okej. För det första måste det föreligga en berättigad anledning till att polisen gör så. För det andra måste polisen bedömt att samtliga människor inte skulle flytta på sig om man inte tårgassprejade. För det tredje skall polisen beakta de astmatiker och allergiker som finns, (detta är ju helt omöjligt om man skjuter tårgas in i ett hus).

I rikspolisstyrelsens tillsynsrapport av OC spray står att:

I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (FAP 104-4) anges att pepparspray till verkan och ändamål är jämförlig med tårgasanordning och att den omfattas av vapenlagstiftningen. Av 1 kap. 1 § och 3 § vapenlagen (1996:67) och 1 kap. 1 § första stycket vapenförordningen (1996:70) framgår att pepparspray jämställs med skjutvapen och omfattas av reglerna i vapenlagen och vapenförordningen. Pepparspray skall användas med hänsyn tagen till den smärta och det obehag den förorsakar och den får endast användas om inte uppgiften kan lösas på något annat mindre ingripande sätt. I folksamlingar bör pepparspray inte användas annat än i nödvärn. När pepparspray har använts skall polisen om möjligt snarast se till att personen befrias från vätskan (saneras).

Rikspolisstyrelsen har i de allmänna råden i FAP 104-4 uttryckt att OC spray inte bör användas vid ingripande mot personer som ingår i en folksamling i andra fall än då rätt till nödvärn föreligger.

Enligt rapporten är polisen mycket dålig på att sanera. Att sanera skall innebära mer än att öppna ett fönster, detta skall vara en aktiv sanering tex använda den ögonskölj som polisen skall ha i sina polisbilar. Naturligtvis måste åtgärden ha till effekt att sanera personen. Att doppa någons huvud i kallvatten är antagligen ingen saneringsåtgärd trots vad polisen hävdar.